Okej, när jag ser spöken så är jag INTE rädd... jag är mer fundersam över vad jag verkligen ser, tycker mig se saker i syne och så, och då skäller jag för att skrämmas..
I natt var jag RÄDD! Oj, det var ett superåskväder utan dess like, det blixtade så att hela himlen vart ljus, det dundrade så att huset skakade och det small så att det tjongade i öronen. Då, var jag tvungen att krypa upp till matte och husse och lägga mig mellan dem i sägen - alltså jag sover aldrig i sängen, men inatt ville jag inte känna mig så ensam.. Jag darrade lite i bakbenen och nosen vart lite varm och jag var tvungen till att gäspa lite nu och då. Jag lade mig mellan dem med huvudet på mattes mage och ryggen mot husses rygg - då vart det bättre. Sedan när åskan var över kunde jag inta vanlig position: ryggläge på den mjuka heltäckningsmattan, huvudet mot altandörren i glas bakom gardinen och snaaarka mig genom natten...

Här är jag när jag var liten: